Första sträckan i strålande solsken

Under 6 månader år 2020 gick jag och Kerstin pilgrimsleden från Högsäter vid norska gränsen till Lurö i Vänern. Den gången vandrade vi 20 mil med start i februari och målgång i juli. 

Kerstin har hela tiden pratat om att vi ska pilgrimma ända till Trondheim och jag har å det bestämdaste sagt nej då jag anser att det är för långt, dryga 50 mil. Efter att ha åkt bil i norska fjällen i sommar så var jag ännu säkrare på att jag inte skulle gå till Trondheim, alldeles för många uppförsbackar. Sen vet jag inte riktigt när jag ändrade mig och meddelade Kerstin att nu vill jag ut och vandra igen. Visste jag väl, var ungefär hennes svar. Hon menar att om jag säger ordet aldrig så finns en stor chans till att jag ändrar mig. Och ändrade mig gjorde jag. Jag började väl sakna det trevliga vandringsprojektet vi genomförde 2020. 

Mina tankar går till luffaren Paradis-Oskar i filmen "Rasmus på luffen" för han "måste" ju ut och luffa så fort det blir sommar. Tänk om jag blir som honom och ständigt måste ut och "pilgrimma" mig😃.

Jag säger till Kerstin att jag kan tänka mig att börja gå mot Trondheim dvs fortsätta vår pilgrimsvandring med målgång vid Nidarosdomen. Jag lovar inte att jag fullföljer men använder inte ordet aldrig. Vi sätter sommaren 2024 för tiden för ev målgång.

Fredag 14 oktober 2022 går vi våra första 5 km.  

Vägen genom Skillingmark till gränsen är så otroligt vacker.

Det blev en after-work-vandring i strålande solsken. Men först placerade vi ut våra bilar. En i starten som var vid gränsen och en vid dagens första delmål dvs Vestmarka kyrka. Vi flyttade bilarna ytterligare en gång.

Här tornar Vestmarka kyrka så vackert.

En långkyrka i trä som invigdes 1883.

Vi säger hej då till riksröse 57 och lämnar Sverige. Min hatt ska ni slippa se då den inte ska med flera gånger.

Kerstin går all in.

Och där sparkar hon igång sig.

Höstdagen bjuder så vackra färger.

Harstadsjöen. 

Pilgrimsleden till Trondheim gick genom Vestmarka, enligt infoskylt som finns här. 

Brukstaviken med rester av ett sågverk. Under 1950-talet fanns här 5-6 sågverk som var i drift och bygden blomstrade. men 1994 stängdes det sista sågverket.

Harstadsjöen i motljus. Nu är vi efter ca 5 km vandring vid dagens målgång. Vi har upptäckt Vekterveien som vi kommer att fortsätta följa vid nästkommande två vandringar. Vekterveien är en iordningställd vandrings- och cykelväg. 

Tack för att du har följt oss. Om du skriver en kommentar så skriv gärna ditt namn för det är alltid trevligt att veta vem som "pratar" med oss.

Fortsättning följer...

Vid tangentbordet: Mona